Det låter bra och bekymmerslöst...?
Jag brukar inte oroa mig så mycket, eftersom jag ger alla bekymmer till Gud. Men om det skulle komma en tanke är det nog att jag är rädd att jag inte säger eller visar familj och vänner tillräckligt att jag älskar dem.
Vad drömmer du om att göra senare i livet?
Egentligen vill jag bli gymnasielärare i norska eller engelska, eller också präst. Jag ser verkligen upp till mina lärare. De är fina förebilder med bra värderingar och förmåga att lära ut. Så jag drömmer väl egentligen om att bli en förebild för andra, att människor ser mig och tänker "hon är en bra person med goda värderingar." Annars drömmer jag om att resa runt i världen, få nya intryck och uppleva saker som jag inte kan uppleva hemma i Bergen. Jag vill se världen med egna ögon, inte på tv och sociala medier som vi i princip gör idag.
Vad är det bästa med att bo där du bor?
Jag bor i två hus eftersom mina föräldrar är skilda; ett hus på Straume och ett hus på Foldnes.
Det bästa med de här platserna är att jag kan vakna till fågelkvitter och stillhet, trots att det är två städer med bilar, människor och hus. Det är underbart att kunna gå ut i trädgården och titta ut över havet och känna att jag är långt ute på landet trots att det bara är några hundra meter till köpcentret.
Om du får besök och vill visa upp ditt favoritställe där du bor vart skulle du åka?
Då skulle jag åka på fisketur i vår båt. Köra ut till holmarna vid klockan nio på kvällen när solen är som bäst och det brukar vara lugnt och stilla på sjön. Man kan höra fåglarnas kvitter eftersom båten går nära land, men samtidigt är det helt fridfullt. Jag skulle visa upp skärgården där havet börjar, för något av de finaste jag vet är när solen och havet möts. Om det inte går att åka ut och fiska med båten skulle jag ta med dem upp på berget Liatårnet, som är det högsta berget i Sotra. Här har man en fantastisk utsikt över det öppna havet i väster, staden Bergen i öst och massor med öar och vatten åt andra håll. Allt blir så litet där uppe...
Vad gillar du att göra annars?
Jag älskar karate. Och att skriva, mest noveller och dikter, och helst skriver jag om vardagssituationer och kärlek, och så brott, såklart. När jag skriver om brott låter jag alltid handlingen utspela sig någonstans jag har varit, så jag känner till gatorna och möjligheterna. Då kan jag leva mig in i berättelsen och göra den mer verklig, vilket gör det roligare och mer spännande att skriva. Om jag inte vill skriva en hel novell kan jag ta en helt vanlig situation, som att gå ner för trappan, och förvandla det till en tanke, krydda lite här och där och göra något spännande av något litet.
Vad kommer ut när du skriver, som du inte får ut på andra sätt?
Känslor, och beskrivningar av stämningar som är svåra för att jag inte klarar av att prata om dem. Formuleringar som kan göra mig glad vid ett senare tillfälle. Ingen förstår mig om jag börjar babbla om att jag vill vara som en fjäril, men om jag skriver ner det kan jag få fram vad jag menar på ett exakt och enkelt sätt. Det jag skriver ner bevaras, och ger mig något kul att se tillbaka på.
Karate, sa du. Är du skoningslös?
När jag tränar karate, är jag i min egen lilla bubbla. Det enda som räknas är jag, mina rörelser och tränarens instruktioner. Vi tillåter inte fullkontakt, så vi möter alltid motståndaren med kontroll och respekt. En liten spark i magen är bra och behövs för att få upp adrenalin under matchen. Men det är viktigt att inte vara för skoningslös. Att inte ha kontroll anses vara respektlöst gentemot motståndaren och klubben, för en av de viktigaste reglerna är att inte gå lös mot någon med full styrka. Jag är skoningslös när jag tränar själv och vill få ut mina känslor. Då brukar jag föreställa mig någon framför mig, och så kör jag på bara.
Varför gillar du Skam?
Serien är väldigt välgjord karaktärerna är helt olika, men man känner igen dem utifrån personligheter bland sina kompisar, i klassen eller bland bekanta. Jag känner igen mig i några av Nooras och Sanas värderingar och personlighetsdrag, till exempel att de inte dricker alkohol och att de är medvetna om vad de känner och tänker. Ibland när jag tittar på Skam tänker jag, "Jaha, jag är visst inte ensam."
Finns det något i ditt eget liv som kunde vara bättre?
Jag tycker det är pinsamt att jag är så rädd för spindlar! När jag var tre år jag trampade jag på en spindel i mitt i natten, och den fastnade i ullstrumpan. Jag försökte skaka bort den, men det gick inte. Jag skrek, men spindeln släppte inte taget förrän min pappa drog bort den. Sedan dess har jag varit rädd för spindlar, även om jag vet att de inte är farliga.
Få fler tips från Bergen här
