Dynamic Variation:
Book
Choose Language
Search & Book
Search
or search all of Norway
Romsdalseggen Romsdalseggen
Credits
Romsdalseggen.
Photo: Kyrre Lien
Campaign
Partner
Media
Meetings
Travel Trade

Därför är norrmännen inbitna friluftsmänniskor

Svett och blåsor: en naturlig del av den norska livsstilen.

Originaltext (på engelska): Mikael Lunde

Svetten rinner från våra solbrända pannor när vi tar oss upp för den sista, steniga sluttningen med ömma fötter.

–Fem minuter kvar, säger Nils Hole, pensionerad lärare i naturvetenskap och ledare för den lokala fjällvandringsklubben sedan tio år tillbaka.

Efter att ha vandrat stadigt uppåt i två timmar når vi äntligen toppen av berget och en fantastisk panoramautsikt uppenbarar sig.

Sisådär 1 100 meter nedanför ser vi en turkosgrön älv, färgad av glaciärens smältvatten, som slingrar sig genom en grönskande dal, förbi gårdar och betesmarker och vidare in i fjorden vid staden Åndalsnes.

Ovanför tornar magnifika fjäll med snö på de spetsiga topparna.

Storslagen utsikt

Fjällen i Romsdal utgör en dramatisk syn.

–Ingen annanstans omges fjorden av så höga alptoppar. Det är det som gör den här platsen så unik, säger Hole, som inte har fått nog av utsikten trots otaliga vandringar till varje bergstopp i sikte.

–Jag tror att de flesta skulle bedöma den här turen som för svår utan säkerhetsåtgärder. Sedan metallkedjor sattes upp känner sig dock vandrare mycket säkrare. Det har öppnat upp området för en större publik, fortsätter han.

Friluftsliv och dugnadsånd

Istället för att försöka ha utsikten för sig själv kan Hole sägas förkroppsliga den typiskt norska anda som kan sammanfattas med en blandning av friluftsliv och dugnadsånd (som betyder ungefär "en anda av frivilligt arbete").

Norges allemansrätt innebär att friluftsliv är en laglig rätt. I syfte att främja folkets hälsa och välbefinnande har man bland annat rätt att vistas på privatägd mark. Det är en viktig del av Norges kultur.

Romsdalseggen
Credits
Romsdalseggen.
Photo: Kyrre Lien

Credits
Romsdalseggen.
Photo: Kyrre Lien

Stenrösen och mänsklig strävan

Ett exempel på dugnadsånd är traditionen att bygga stenrösen. Sedan urminnes tider har folk lämnat efter sig rösen – stora pyramidformade stenhögar – för att markera vandringsleder i bergsområden. I dimma och stormigt väder leder rösena vägen.

Även idag ser man ofta vandrare lägga stenar på rösena, som blir allt högre. Även turister har anammat traditionen. –De lägger på hundratals stenar, säger Hole. Jag har ofta funderat på om människan har en medfödd strävan att markera sin närvaro.

Fenomenet "stenröseböcker" är en logisk fortsättning av denna strävan. Vid det stora röset på toppen av Blånebba (1 320 meter över havet) står en brevlåda. Nils Hole tar fram en vattentät påse och trevar efter den tjocka anteckningsbok som han vet finns därinne.

–Den är full, jag borde ha tagit med en till, muttrar Hole till sig själv när han bläddrar igenom boken som utan tvekan har hans eget namn på flera ställen. Nästan alla bergstoppar har en liknande bok nuförtiden. Man kan även registrera sig via en kod på mobiltelefonen, säger han.

Romsdalseggen
Romsdalseggen
Kyrre Lien
Romsdalseggen
Romsdalseggen
Kyrre Lien
Romsdalseggen
Romsdalseggen
Kyrre Lien
Romsdalseggen
Romsdalseggen
Kyrre Lien

100 år på toppen

Efter den sista toppen, på väg till Nesaksla, ser man det mest anmärkningsvärda röset av alla. Aakesvarden byggdes på en söndag i juli för mer än 100 år sedan, år 1908. Hole är väl bekant både med stenrösets historia och med namnen på de som byggde det. De kom från Aak gård i dalen bakom berget, där man än idag hittar det lilla mysiga hotellet Aak.

–På den tiden förstod man sig på kallmurning, säger Hole, som har varit med om att bygga ett liknande, fast inte riktigt lika högt, röse längre upp. De ville inte överträffa originalet, som är ungefär tre meter högt. –Det är fantastiskt att de byggde det längst ut på klippan, och att det har stått sig i mer än 100 år. Och det blåser ordentligt här uppe, säger han.

Rampestreken
Credits
Rampestreken.
Photo: Kyrre Lien

Credits
Rampestreken.
Photo: Kyrre Lien

Alla är välkomna

Man gör klokt i att ha respekt för Romsdalseggen. Den är som ett vilddjur i fångenskap – även om den verkar tam betyder det inte att den alltid går att lita på. Trots det ser man ofta både yngre och äldre vandrare, liksom familjer, längs åsen. Det finns tre olika vandringsleder med olika svårighetsgrad, från medelsvår till extrem, och man har ansträngt sig för att göra dem så tillgängliga som möjligt. På ställen där han var tvungen att klättra som barn finns idag trappor som har byggts av nepalesiska sherpor, elitbergsklättrare som använder sig av urgamla tekniker från Himalaya.

Från Åndalsnes på havsnivå till Nesaksla, 708 meter högre upp, finns det numera trappor där lokalbefolkningen kan ta en joggingtur. Att ta sig ner åt andra hållet känns kanske inte så lockande efter att ha följt hela leden till slutet. Fast bli inte förvånad om du känner ett visst sug efter den där friska luften och den spektakulära utsikten när blåsorna läkt och du har hämtat andan – och då förstår du varför så många norrmän är inbitna friluftsmänniskor.

Mer information om Romsdalseggen

Fler berättelser från Fjord Norge

Läs också

Your Recently Viewed Pages