Mina är bara fyra år men har redan sovit 300 nätter i tält.
”Det jag gillar mest med våra utflykter är att dansa, leka och berätta historier. Och att vara med pappa.”
Tillsammans med pappa, utomhusentusiasten Alexander Read, har fyra år gamla Mina Floriana sovit totalt 300 nätter i tält. Hon har också tagit sig upp på fem bergstoppar på över 2 000 meter och gått hundratals kilometer till fots.
”De mest magiska stunderna är vanligtvis inte naturens sällsynta underverk, utan de många små upplevelserna. Saker som är långt ifrån spektakulära, men som blir väldigt speciella på 1 400 meters höjd”, säger Alexander.
En annorlunda vardag
Norge rankas konsekvent som ett av världens lyckligaste länder. Kanske är norrmännens nära förhållande till friluftsliv en del av förklaringen?
Ordet ”friluftsliv” uppfanns år 1859 av dramatikern och poeten Henrik Ibsen. Han kombinerade orden fri, luft och liv för att beskriva hur bra det är för kropp och själ att vistas i naturen.
Det kan handla om allt från en kort vandring eller picknick i skogen till en kanottur eller en natt i tält – det viktiga är att vara utomhus. Friluftsliv har nämligen en koppling till naturens helande kraft.
Denna kraft var också en av anledningarna till att Mina och Alexander började sina långa äventyr år 2018, när Alexander förlorade sitt jobb efter en omorganisation.
Han hade redan varit mycket i fjällen och ville vända situationen till en positiv upplevelse. Han ville göra något kul av sina vanliga vandringsturer och bestämde sig för att åka på en expedition med Mina, som då bara var två år.
”På grund av sitt arbete kan Minas mamma inte lämna och hämta Mina på dagis. Därför var det klart från början att om jag skulle åka fick Mina följa med. Och det gjorde det ännu mer spännande”, säger Alexander.
De började med en imponerande 57 dagar lång vinterresa från Vest-Agder till Jotunheimen.
”Plötsligt hade jag en fjällguide som öppnade dörren till ett magiskt rike jag inte visste fanns”.
Två år senare har de flera dussin expeditioner bakom sig, av vilka flera har samlat in pengar till välgörenhet. De har gjort dokumentärer och tv-program för barn och har nominerats till flera priser.
År 2019 utsågs de till ”Årets Villmarkinger” (årets vildmarksfolk).
Du kan följa deras korta och långa expeditioner på Instagramkontot Mina og meg. Här får du en glimt av deras annorlunda vardag på jakt efter äkta vandringsmagi.
Någon som alltid hänger med är dockan Laura.
”Laura är Minas följeslagare. Hon har varit på fler vandringsturer än många gör under en hel livstid”, säger Alexander.
Mina och Alexander tror på magi. De menar att naturen är den perfekta platsen för att lära känna varandra. Självklart tror de på troll också.
”Troll har stora ögon, öron, fötter och rumpor. De är släta som sten och har svans. De är snälla, men de ser inte alltid snälla ut”, förklarar Mina.
”Vi lever i ett samhälle som har bättre kommunikationsmedel än någonsin, men samtidigt verkar vi vara längre ifrån varandra än någonsin. Jag tycker alla borde gå på trolljakt 2020”, avslutar Alexander.
Naturen som lekplats
Mina och Alexander badar i bäckar, hoppar från stenbumlingar, äter lunch med ripor och tittar på Elsa och Anna från Frost på tv. En tv som Mina skapar i snön.
De sjunger "Hakuna Matata" och "Let it go", dansar och hittar på berättelser tillsammans.
Livet i tält
Att sova i ett tält på tre kvadratmeter vecka efter vecka kan vara tufft, även för äkta fjällfantaster. Men för Mina och Alexander har camping blivit det nya normala.
”Det är en enkel och vacker värld. Att vara tillsammans på ett så trångt utrymme betyder att vi inte kan undvika att kommunicera och leka”, säger Alexander.
De läser böcker med Laura och tittar ofta på bilder av de där hemma: Mamma, lillasyster och barnen på dagis.
"Vi har med oss lite godis och leker kurragömma i tältet," säger Mina.
På tur tillsammans
”Jag får ofta frågan hur jag motiverar Mina att gå på vandringstur. Svaret är att jag inte motiverar henne, för det går inte att motivera ett barn att gå 160 kilometer i bergen”, säger Alexander.
Knepet är att göra resan till ett gemensamt projekt.
"Det första steget är att säga, ’vi åker på utflykt tillsammans’ istället för ’jag tar med barnen på en resa’”, förklarar han.
Mina "studerar" kartor, talar om vad hon vill göra och bestämmer vilka serietidningar, prinsessklänningar och böcker hon ska ta med.
"Samtidigt säger jag att hon inte kan ta med tio böcker, utan två."
Med tydliga regler blir det sällan bråk.
”Jag sätter tydliga ramar för att säkerställa säkerheten, ordningen och dynamiken, men jag är noga med att ge Mina ansvar och en röst om det är möjligt. Hon börjar inte tjafsa när hon vet att det inte kommer att leda någonstans.”
Stenkoll på naturen
Mina vet hur man värmer upp ett stormkök. Hon kan också rulla ihop ett tält och har ett speciellt förhållande till snögropar, djupa glaciärsprickor och snöskred.
”Men resorna handlar inte främst om praktiska färdigheter. Det handlar mer om att lära känna sig själv i naturen”, säger Alexander.
Den största utmaningen
Mina och Alexander har kämpat sig igenom vindar på 20 sekundmeter och temperaturer på 25 minusgrader.
Men Alexander menar att det mest krävande med att resa med barn är något helt annat.
”Alla praktiska detaljer måste vara på plats. Den största utmaningen är när jag inte kan släppa taget som vuxen. Om jag blir trött för att jag inte tar hand om mig själv kan jag inte vara en del av Minas värld på samma sätt – och det förstör något grundläggande.”
För det är just det som är anledningen till deras utflykter: Att vara tillsammans.
”Både Mina och jag byter fokus när vi är ute och reser. Vi har tid att koncentrera oss på sakerna som ger en stjärna i marginalen.”
Alexander hänvisar till filosofen Arne Næs och hans uppfattning om barnsliga nöjen:
"När jag sätter mig ner och börjar räkna myrornas ben eller stickorna i en myrstack, och det känns helt naturligt, då vet att vi är på rätt väg."
Sprider magi
Mina och Alexander har cyklat från Åndalsnes till Beitostølen och korsat Nordryggen på skidor.
Ändå finns det inget som paret värderar mer än att vara hemma på ett mikroäventyr med mamma Kristin och ett år gamla Lijle Olava.
”Att skapa en koppling mellan naturen och livet genom korta och långa resor – det är ett val som Kristin och jag har gjort tillsammans”, säger Alexander.
"Om Mina och jag kan få fler vuxna och barn att gå ut och leta efter troll är jag nöjd."
Och man behöver inte vara två månader i fjällen för att göra det.
"Våra resor handlar inte om stora mål, utan om vad som händer här och nu."
Och det är precis vad friluftsliv som helande kraft handlar om.