Stavkyrkor i Norge

Vikingarnas hantverk 

Under medeltiden restes enorma katedraler i sten i stora delar av Europa. I Norge använde man liknande metoder, men man valde att arbeta med trä och i mindre skala istället.

Träportarna och korsblommorna är vackert utsirade, och stavkyrkorna är utsmyckade med en spännande blandning av kristna motiv och vikingakonst med djur och drakar.

Vikingarna var riktiga hejare på att både bygga och snida i trä, inte minst till deras skepp och bostäder. I stavkyrkorna utvecklades de här teknikerna ännu ett snäpp.

Gemensamt för alla stavkyrkor är att de bärs upp av stolpar och har ett ramverk av brädor som byggts över bottenbjälkar. Kyrkornas väggar kallas för stavväggar, vilket har gett kyrkorna dess namn.

Man tror att de flesta stavkyrkor byggdes på mark som var helig inom asatron. På den tiden fanns inga särskilda byggnader där man utövade sin religion, utan man höll till i heliga dungar, vid ett naturaltare eller i ett hedniskt hov. Hovet var ofta det största rummet hos den rikaste bonden i byn.

Var finns stavkyrkorna?

En gång i tiden låg kyrkorna utspridda över hela landet, men idag finns bara 28 stycken kvar i någorlunda gott skick.

Den allra bäst bevarade är Borgund stavkyrka i Lærdal i Fjord Norge. Men det finns flera vackra exemplar, som stavkyrkan i Heddal i Telemark, den rekonstruerade stavkyrkan i Fantoft en bit utanför Bergen och den UNESCO-listade Urnes stavkyrka i Luster.

En stavkyrka från Gol har flyttats till Norsk Folkemuseum på Bygdøy i Oslo. Där har den restaurerats till det man tror är dess ursprungliga utseende och finns idag att beskåda. På friluftsmuseet Maihaugen i Lillehammer kan du också en liten stavkyrka som flyttats dit från Garmo.

De är inte de enda kyrkorna som flyttats genom åren!

Slutet för stavkyrkorna

Stavkyrkorna har inte alltid stått lika högt i kurs som de gör idag. Redan i början av 1800-talet hade faktiskt de flesta kyrkorna försvunnit. 1851 kom en lag som innebar att alla kyrkor ska kunna rymma 30% av lokalbefolkningen. När befolkningen växte snabbt blev många av stavkyrkorna helt enkelt för små. Nya, varmare och ljusare kyrkor byggdes och de blev snabbt mer populära än de kalla och mörka stavkyrkorna.

I och med detta revs eller såldes många stavkyrkor mellan 1851 och 1890, och de stora timmermängderna kom ofta till användning i andra byggnader. Men som tur var fanns det människor som insåg de gamla kyrkornas värde och jobbade hårt för att bevara dem.

Vang kyrkas beskyddare

En av de kyrkor som räddades var vackra Vang kyrka, som är idag är världens mest besökta stavkyrka. Men lustigt nog ligger den inte ens i Norge längre, utan i Polen!

Hjälten i den här berättelsen är Johan Christian Clausen Dahl, en konstnär från Bergen som blev Norges första professor i kulturhistoria. Han var en viktig figur i bildandet av det som idag heter Fortidsminneforeningen. De hade en central roll i bevarandet av de gamla stavkyrkorna. Han skrev en uppmärksammad artikel om stavkyrkornas ursprung, hur unika kyrkorna är, och deras ”helt fantastiska former”. Det räckte för att rädda de sista återstående kyrkorna från förstörelse. Han gjorde också kyrkornas historia känd i en större krets av Europeiska konsthistoriker.

Dahl köpte Vang kyrka på auktion och lyckades övertala kungen av Preussen att flytta kyrkan till Berlin. Den plockades ner i bitar och kördes söder ut med häst, släde och båt. Ett år senare begärde kungen att kyrkan skulle byggas upp igen i den lilla byn Karpacz i södra Polen.

Även om kyrkan har tappat lite av sitt norska arv längs vägen är det en sak som är säker: Om inte Dahl köpt kyrkan hade den inte funnits kvar idag.

Öppna för allmänheten

I dag finns 28 historiska stavkyrkor bevarade. Som du kan se på kartan här nedan ligger de flesta i de inre delarna av Østlandet och i Fjord Norge.

De flesta är öppna för allmänheten på sommaren, medan andra är öppna året runt.