SKREI
Fisken som byggde Norge
Varje vinter samlas hundratals fiskebåtar på Vestfjorden, vanligtvis med en flock hungriga måsar i släptåg.
De är på jakt efter skrei, det vill säga vandrande torsk som simmar ända från Barents hav till Nord-Norge för att leka varje år.
Särskilt många (och extra stora!) fiskar samlas vid kusten utanför Lofoten, Senja och Vesterålen mellan januari och april.
Skreiens långa resa ger dem fastare kött jämfört med vanlig torsk, som brukar ta det betydligt lugnare och gärna håller sig på ett och samma ställe.
Det vita, milda skreiköttet är så mört att det faller i sär om du bara petar på det med en gaffel.
Du kanske till och med vill prova att dra upp din egen skrei? Med lite tur kommer du tillbaka med en tungviktare som den här. I så fall är det OK att skryta lite, eller hur?
En skrei kan väga upp till 55 kilo och bli nästan 2 meter lång – i alla fall upp till 180 centimeter.
Kom bara ihåg att använda hela fisken, inte bara filén. Torsktunga till exempel är en stor favorit – det blir nämligen en knaprig delikatess i stekpannan.
Skrei är faktiskt en av anledningarna till att människor kunde överleva så långt norrut.
Torrfisk var en viktig handelsvara redan under vikingatiden.
Uppe i norr dök små fiskebyar och handelsstäder upp längs hela kusten.
Fiskesäsongen som kallas “Lofotfisket” lockade tusentals fiskare från hela Norge till Lofoten. I Henningsvær i Lofoten stod fiskebåtarna på rad, ofta så nära varandra att man kunde ta sig från ena sidan av sundet till den andra med torra fötter.
Men fiske kunde också vara farligt. Under en kraftig storm den 25 januari 1893 förlorade 130 fiskare livet.
Idag är Henningsvær en av många idylliska norska fiskebyar med mysiga restauranger, små konstgallerier och flera aktiva klättringsgrupper.
Andra exempel på fiskebyar med en rik fiskehistoria är Kabelvåg, Nusfjord, Røst och Å i Lofoten, Nyksund i Vesterålen, och den gamla handelsplatsen Kjerringøy utanför Bodø.
Havnnes Handelssted i Lyngen är en av få fiskebyar i Finnmark som inte brann ner under andra världskriget.
I många fiskebyar kan du tillbringa natten i en rorbu, det vill säga en traditionell fiskestuga.
Det var Kung Øystein Magnusson som började bygga rorbuer på 1100-talet, så att fiskare som kom på besök skulle ha någonstans att bo.
Innan dess brukade fiskarna sova under sina båtar, även i regn och rusk.
Det är också bra att veta att du kan mumsa i dig skrei med gott samvete. Norges skrei är nämligen en av de mest välskötta fiskbestånden i världen.
Färsk och torkad skrei är fortfarande en av Norges viktigaste exportprodukter.
Lokalbefolkningen brukar till och med kalla den karakteristiska "doften" av torrfisk för "doften av pengar".
Ordet torsk kan spåras till fornnordiskans "tursk", som betyder just torkad fisk.
Skreien torkas på särskilda ställningar utomhus, under flera månader. Den milda och salta kustluften har precis rätt mängd sol, regn, snö och vind för en perfekt fermenteringsprocess.
"Tørrfisk fra Lofoten" är faktiskt en så kallad skyddad ursprungsbeteckning i Europa, precis som Champagne. Så du bara måste smaka!
Torrfisken blötläggs i flera dagar innan den kan användas i matlagningen. Den kan sedan ugnsbakas eller grillas och användas i allt, från sallader och grytor till pizza och pasta.
Prova gärna den nordnorska specialiteten boknafisk, som är en delvis torkad variant.
Visste du förresten att norrmännen lagar sin variant av julbordets lutfisk av torrfisk?
Eftersom hela torsken kan användas behöver inget gå till spillo.
Här ser du ett gäng torkade torskhuvuden som ska till Nigeria, där de ingår som en ingrediens i landets nationella maträtt...
...medan torskmjölke (japp, det är ett annat ord för torsksperma!) säljs till sushirestauranger i Asien.
Rommen kan förvandlas till en utsökt kaviar, och man kan extrahera både omega 3 och vitaminer för att göra supernyttig torskleverolja.
Tunna skivor torkad fisk passar bra som mellanmål 😋
Är du redo för ett riktigt fiskeäventyr?