Fisken som byggde Lofoten

De omisskännliga Lofotenöarna i norra delen av Nordland sträcker ut sig i Norska havet som en rad vassa tänder. De har spelat en viktig roll för fiskeindustrin ända sedan vikingatiden. Mycket tack vare den talrika skreien (arktisk torsk) som kommer hit varje vinter för att leka.

Livet i Lofoten

Fiskeindustrin har varit en självklar del av Lofotens historia, och den är ännu viktig för de som fortfarande livnär sig på fisket. Besök byar som Reine, Nusfjord, Å och Henningsvær, så får du se själv.

Många kommer till Lofoten under de långa, ljusa sommarnätterna och bor i en så kallad rorbu (fiskestuga). Stugorna var ursprungligen bostäder till fiskarna som kom hit under det så kallade ”lofotfisket”. Det vill säga fiskesäsongen som pågår mellan februari och april.

Nusfjord, en av Lofotens äldsta och mest välbevarade fiskebyar, lockar mellan 80 000 och 90 000 turister varje år.

Renate Johansen är född och uppvuxen i Nusfjord. När hon fick jobb som verksamhetschef flyttade hon tillbaka tillsammans med sin dotter och sin partner, som är hemekonom och vaktmästare.

Renate är utbildad kock, men när man driver en fiskeby måste man hjälpa till där det behövs. När ”larmet” går är det bara att kavla upp ärmarna och jobba.

"Det är mer en livsstil än ett jobb. Gäster kan dyka upp när som helst. Vi går inte hem klockan 16:00", säger Renate.

Välbevarad by

"Om du vill ha en äkta fiskeupplevelse i Lofoten, så är Nusfjord absolut ett bra alternativ. Vissa av stugorna är flera hundra år gamla, och du kan vara säker på att en fiskare har bott där. Vi är måna om att bevara den genuina fiskekulturen", säger Renate.

Det är bara 28 personer som bor i Nusfjord året runt. Men under den så kallade lofotfiske-säsongen kan det bli så mycket som 1 500 människor och 500 båtar.

Det är inte mycket som har förändrats genom åren. Brukshandeln från 1907 ser exakt likadan ut nu som  när den öppnade sina dörrar för över hundra år sedan. Renates far föddes och växte upp i en rorbu, och han menar att det mesta är samma som när han var liten. Ja, förutom vägen till Nusfjord då, som byggdes under 1960-talet.

Doften av pengar

Lokal fisk är inte nödvändigtvis samma sak som färsk fisk.

"Det är ett missförstånd att vi äter färsk fisk året om", säger Renate.

Den norska skreien fiskas under vintern. Om du besöker Lofoten på sommaren, kommer du snart märka den kraftiga doften av torkad fisk.

"I Lofoten säger vi inte att det luktar illa, utan snarare att det är ’doften av pengar’", säger hon med ett skratt.

Fiskefeber

Första gången kapten Jan Martin Johansen arbetade på en båt hade han inte ens börjat skolan. Tillsammans med Svein Kristiansen tar han med sig turister ut på vattnet för att fiska ombord på sin över 60 år gamla fiskebåt Elltor.

Båda har arbetat som fiskare hela livet, men fokuserar nu istället på att ta med sig fisketurister ut på havet. Utflykterna tar tre timmar och passar alla åldrar.

"Jag började jobba som kapten år 2008. Det är perfekt för en pensionerad fiskare", säger han med ett leende.

Ett hårt liv

"Min första säsong som fiskare var 1976, när jag började fiska med min far. Jag tog över min egen båt 1999", säger Jan Martin.

Det var hårdare att vara fiskare på den tiden. Man kunde nätt och jämt leva på fisket och havet tog många liv. Men fiskarlivet har genomgått något av en förändring.

På hans fars tid fick kaptenen stå vid rodret hela dagen. Idag sköts allt med maskiner och du har all information du behöver på en skärm.

"De hårda dagarna är förbi", konstaterar han.

Svein håller med. Han började arbeta som fiskare 1959 men slutade efter att han skadade handen 1982. Sedan dess har han jobbat som vaktmästare i Nusfjord.

Lång erfarenhet

Svein Kristiansen har fiskat så gott som allt man kan hitta under havets yta. Han hade en liten gård men tillbringade större delen av sin tid till havs:

"Vi följde fisken för att kunna livnära oss", säger han.

Ekonomin var god efter lofotfiske-säsongen.

"Vi brukade resa till Finnmark under maj, juni och juli för att fiska kolja, och åkte också dit i oktober för att långrevsfiska."

Han har också fiskat räkor och jagat val sju eller åtta säsonger.

"Det var slitigt arbete och inte lika bekvämt som nu för tiden. Det fanns varken dusch eller toalett ombord", säger han.

Samtidigt var livet som fiskare fyllt av frihet, och man var sin egen chef.

"Jag minns en resa under 1960-talet. Vi var ute i fjorton dagar och fick 30 ton lubb och 150 ton hälleflundra som vägde mellan 30 till 200 kilo. Det var knappast något för datanördar", säger Svein med ett skratt.

Lofotens historia

"Det röda huset byggdes runt år 1850 men huvudbyggnaden är 200 år gammal – från 1815 eller 1816. Det är ett av Lofotens äldsta hus", säger Lena Karlstrøm, museipedagog och museiintendent för medeltidshistoria. 

Om du besöker Lofotmuseet i Storvågan vid Kabelvåg kan du gå runt på en välbevarad bondgård som tillhörde en fiskestationsägare.

Det var fiskestationsägaren som förfogade över marken i fiskebyn och hyrde ut stugorna till fiskarna, förklarar Lena.

Även landskapet är historiskt. Platsen där Lofotmuseet ligger idag var platsen för den medeltida staden Vågar - Nord-Norges första stad med anor från 1100-talet. Det var härifrån den torkade fisken började sin långa färd till Europas marknader, och Vågar var en viktig handelsplats i Norge.

Gamla bostäder

På Lofotmuseet kan du lära dig om fiskarnas historia i området och se hur de gamla fiskestugorna var möblerade.

Tusentals fiskare kom hit i öppna båtar och var i behov av att hyra bostad på land, så att de kunde sova och vila ut under de kalla vinternätterna. Det var vanligt att upp till tolv man delade på en fiskestuga med fyra sängar.

På museet kan du gå in i Skrovbua, en av de äldsta stugorna som har daterats till 1797. Här är sängarna så korta att det inte går att sträcka ut sig, men ofta sov två män i varje säng.

"Det var vanligt att sova sittandes", säger Lena med ett leende.

Havsörnsafari i Henningsvær

Rolf Malnes från Henningsvær tittar upp mot bergen och viftar med en fisk i ena hand. Plötsligt dyker en mörk skugga upp nära bergssidan och inte långt därefter ser vi siluetten av norra Europas största rovfågel ovanför oss.

Rolf känner igen varje havsörn som lever i fjordarna runt fiskebyn Henningsvær. Sedan 1995 driver han Lofoten Opplevelser, ett av flera företag som organiserar naturäventyr med RIB-båtar.

Varje år tar han tusentals människor med sig i båtarna, och en av huvudattraktionerna är att komma nära en av områdets många havsörnar.

”Vi fokuserar på natur, kultur och historia. Guidning är en viktig del av upplevelsen och vi hoppas att våra gäster lär sig något om hur hårt människorna som lever här uppe har arbetat", säger Rolf.

Ny industri

Så dyker en havsörn ner. Tack vare otrolig precision och vassa klor får den snabbt tag i fisken som Rolf har kastat ner i vattnet. Medan havsörnspopulationen har ökat så har antalet fiskare minskat:

"År 1947 kom det ungefär 10 000 fiskare till Henningsvær under vinterns torskfiskesäsong. Då fanns det 69 fiskelandningsplatser men nu är det bara fem kvar. Men trots det växer Henningsvær idag", säger Rolf.

Det dyker upp alltfler gallerier och restauranger i fiskebyn. Fler och fler turister kommer hit för att uppleva det imponerande landskapet. 

"Det är viktigt att bevara fiskebyns miljö, och vi hoppas kunna leva på en kombination av fiske och turism i många år till", säger Rolf.